DETTA HAR HÄNT.
Kommentar till Dag Solhjells analys av Opplands kunstscene.

I dag tisdag 22 februari 2011 har jag hört Dag Solhjell på NRK P2 förklara samtidskonstens situation i Norge ungefär såhär: Konstnärer flyttar till Oslo (eller de större städerna) och det resulterar i en “forgubbing” av konstmiljön i distrikten – speciellt i Oppland. För att motverka denna utvecklingen bör politiker och byråkrater satsa på initiativ som kommer från konstnärerna själva och speciellt yngre konstnärer.

Som verksam konstnär bosatt i Oppland är jag tacksam för Solhjells fokus på vikten av konstnärernas initiativ och att detta blir framhävt i rikstäckande media. Det är också på sin plats att nämna Opplands övervikt av äldre konstnärer. Men de kriterier som Solhjell använder för att göra sin analys (som inte kom fram i inslaget) är också baserat på idén om konsten som bunden till institutioner och “andra-hands-producenter” av konst, så som kuratorer, kritiker och konsthistoriker. En viktig del av Opplands senare konsthistoria passar inte in i ovanstående kriterier och är därför tyvärr inte synlig i diskussionen.

Detta har hänt, 1:
Jag hänvisar speciellt till konstprojekt som initierats och arrangerats av konstnärerna själva och som finns beskrivet i dokumentet “Stedskunst i Oppland. Perioden 1983-2008. En historisk oversikt.”

Kunstnersenteret i Oppland fick ett mindre belopp av Oppland fylkeskommune till att arbeta med projektet “Senter for stedskunst”. Bidraget resulterade i en undersökning om aktivitet och synlighet bland konstnärer som arbetar helt eller delvis utanför etablerade institutioner, i Norge. Rapporten tillsammans med den historiska översikten gavs vidare till kurator och konsthistoriker Per Bjarne Boym, som utarbetade en strategi för vidare satsning på ett tillgängligt arkiv av genomförda konstverk, så väl som synlighet av den pågående aktiviteten och utveckling av den decentraliserade konsten. Ett stort och viktigt arbete genomfördes men till vilken nytta?

Oppland fylkes kommune har använt utredningen som exempel på “strategier”; sida 28 i dokumentet “Kulturpolitikk for Oppland” (för övrigt intressant läsning i förhållande till Solhjells analys). Längre än som så kom inte arbetet och det var kanske inte heller väntat att fylket skulle kasta sej över en sådan satsning? Det förefaller däremot märkligt att Opplands helt speciella historia när det gäller utvecklingen av en konstform som sedan länge är väl representerad internationellt, inte har lyckats blir mer synlig i landets samlade berättelse om konst och konstnärlig verksamhet.

Detta har hänt, 2:
Kunstnersenteret i Oppland fick genomslag för projektet “Kunstgjødsel” hos fylkeskommunen för att stimulera till genomförande av konstprojekt i Oppland. Min aning är att fylkeskommunen efter att ordningen instiftades 2009 har använt den som argument för avslag på ansökningar om bidrag till konstprojekt som faller utanför kriterierna för tilldelning från “Kunstgjødsel”. Summan av det hela blir att fylkeskommunen kan skylta med sin satsning på visuell konst genom “Kunstgjødsel” medan kunstnersenteret får negativa reaktioner från konstnärerna som upplever att “Kunstgjødsel” eliminerar möjligheterna för annat stöd från fylkeskommunen. Detta menar jag är ett exempel på en negativ utveckling i kommunikationen mellan fylket och kunstnersenteret, och en rovdrift på konstnärernas arbetsmiljö. “Kunstgjødsel” skulle utefter vad jag uppfattade i min tid som medlem av kunstnersenterets styrelse, vara en egen satsning på projekt initierade av konstnärer och med Oppland som visningsarena, i tillägg till andra möjligheter för bidrag till konstnärligt arbete.

Med avspark i Opplands “stedskunst-historie”, via strategier från kunstnersenterets sida för att hålla liv i en mager konstmiljö, till Solhjells definitiva slakt av Opplands konstscen är det med maktlöshet jag skriver följande:

Om konsten och politikens maktbastioner hade vågat öppna upp lite mer för andra strategier än dem som göder ett system av hierarki och inte minst kapitalistisk struktur hade till och med en utpost som Oppland kunnat skrivas in i historien som en arena för utveckling av samtidskonsten. Erkännandet hade skapat energi och mod hos alla oss som inte ingår i landets översta skikt av professionella aktörer. I nuvarande situation upplever jag att vi som skulle stått samlade mot en manipulerande politik, tyvärr saknar kraft att agera och hellre än att samarbeta så kämpar vi om en plats i ljuset. Jag menar inte att Solhjell skulle sagt något annat om situationen, tvärtom – den väl riktade sparken är provokativ och nyttig.

Det pratas mycket om kvalité och att kvalité uppstår vid hårdnackad selektion. Det kan också vara att kvalité uppstår där möjligheterna finns och att möjligheter skapas genom öppnare strukturer där konstnärlig praxis får ta plats på första rad – framför dem som lever av den i andra hand.

Detta har hänt, 3:
Jag flyttade till Oppland 2004 (från Oslo) och hade min första viktiga markering i fylket under “Daisy´05″ som arrangerades av Kunstnersenteret i Oppland. Genom projektet öppnades flera möjligheter för mej, lokalt, regionalt, nationellt och även internationellt. Jag kom i kontakt med konstnärer och miljöer som i sin tur har fört vidare till nya projekt, utställningar och offentliga uppdrag. På grund av dessa möjligheter till att skapa nya verk och hålla en jämn aktivitetsnivå har jag fått stipendier av fylket och staten för att utveckla konst med distriktet som huvudsaklig arena. De konstnärer och andra aktörer i Oppland som arbetat sedan 80-talet med att utveckla och aktualisera den konsten som utspelar sej utanför institutionerna, är jag ett stort tack skyldig. När jag ser på mina möjligheter att vara verksam som konstnär utifrån de kriterier som Solhjell använder i sin analys, är jag dömd att antingen ge upp eller byta konstform. Därför skriver jag detta som en påminnelse om det som faktiskt har hänt i Oppland och som förhoppningsvis aldrig slutar hända.

Dokument som det refereras till:

“10 ideelle krav til Opplands kunstscene” av Dag Solhjell

“Stedskunst i Oppland…” av Egil Martin Kurdøl

“Rapport – Senter for stedskunst” av Heidi Eriksen og Anna Widén

“Betenkning” (P. B. Boym)

“Kulturpolitikk for Oppland”

—
Bildkonstnär Anna Widén, Gran 220211
Medlem av styrelsen i Kunstnersenteret i Oppland 2007-2010.
Medförfattare av rapporten “Senter for Stedskunst” 2008.
Verksam i S-laget: Sted for samvirkekunst, ett treårigt konstnärstyrt projekt på tvärs av uttrycksformer.

Denna kommentaren är skriven utifrån en personlig betraktelse, inte som yttring från någon organisation.